PRISMATISKT. Norman Manea vrider och vänder på individer och scener från sitt liv, släpper dem och återvänder. Han skriver om utstötthetens judiskhet med en stil präglad av ironisk virtuositet, skriver Ulf Eriksson.
Morföräldrarna dog deporterade i Transnistriens skogar. Fadern vilar i Jerusalem, modern i den rumänska staden Suceava, dit han själv nioårig återvände efter fyra år i koncentrationsläger. När rumänen Norman Manea, 76 år, skriver sina minnen i romanform gör han det som etablerad exilförfattare i New York. Han är översatt, hyllad och har en lärostol. Men dessa memoarer är föga belåtna. De är en upprörd fresk, marmorerad av smärta. Manea är en ny bekantskap för mig. Han nämns ibland tillsammans med Bruno Schulz och anses som en av Kafkas arvtagare. Han är också poet och har givit ut samtal med Saul Bellow vars vän han blev på dennes ålderdom. Den nu försvenskade romanbiografin gör mig även nyfiken på hans novellkonst.
Metoden är den prismatiska: att vrida och vända på scener och individer, släppa dem och återvända till dem, lysa på dem med olika dagrar, reflektera i olika stämningslägen.
Det oöverskådliga livet har sina viktiga stationer. Blott femårig blir han inföst i godsfinkan till lägret, överlever, repatrieras och blir för en kort tid entusiastisk tonårig funktionär i kommunistpartiet. Sedan ingenjör, intellektuellt kringsynt, erotiskt ivrig. Författarskapet inleds relativt sent. Svårigheter med kommunistdiktaturen tvingar honom till slut i exil i mitten av 80-talet. En artikel om den berömde rumänske religionshistorikern Mircea Eliades fascistiska förflutna renderar honom smädelser från hemlandets ultranationalister.
Recension: Norman Manea – Huliganens återkomst (Prosa …
si aici :
Norman Manea: ”Huliganens återkomst” – DN.SE
Norman Manea har levt i Ukrainas koncentrationsläger, det kommunistiska Rumänien och i exil. Malin Ullgren har läst en ordrik memoar som präglas av en sorgsen tomhet.
Rent kronologiskt är författaren Norman Maneas liv enkelt att sammanfatta dramatiskt genom dess samhörighet med Europas katastrofer: född 1936 i en judisk familj i norra Rumänien och 1941 deporterad till koncentrationsläger i Ukraina. ”Repatrierad” 1945. Därefter hukande medborgare i den kommunistiska diktaturen. Som femtioåring, 1986, i exil. I dag bor Manea på Manhattan i New York i vad som kanske är den andliga antipoden till Ceausescus Bukarest.
Men det är inte kring den yttre livsordningen Manea bygger sina memoarer i ”Huliganens återkomst”. Alla hållpunkterna finns med, fastän motsträvigt presenterade, och i oordning. Som om en oöverskådlig berättelse är ett sätt att ta makten över ett liv som detaljreglerats i olika politiska maktordningar.
